Hemvävt och lingonskogar

Det är konstigt hur man (eller åtminstone jag) alltid måste göra en massa drastiska och vad jag tror mogna omvandlingar efter sommaren. Varför det är just till hösten som dessa "förvandlingar" sker tror jag har att göra med min otroliga livsförslappning som infinner sig sådär i början på juni varje år. 

Mellan juni och augusti lyfter jag knappt en hantel (om inte en säck med grillkol kan räknas som det förstås). Inte heller händer det så mycket på hår- och klädfronten (tycker ICA borde införa åtminstone tre färgnyanser på sina obligatoriska pikétröjor). Och varför jag fortfarande inför varje sommar intalar mig själv att nu äntligen är det lata dagar på stranden som gäller, har jag faktiskt inte aning om. Det blir ju aldrig så och det borde jag inse när jag får sommarschemat i april! 

Så snart jag lämnar Växjö och framför allt mitt sommarjobb på ICA är det andra bullar som gäller - indeed! Idag blev jag en ordentlig brunett igen. Efter mitt besök hos frisören sprang jag hundratusentals vuxna ärenden - Posten, Nordea och Föreningssparbanken (ja, det är i alla fall tre). Häromdagen rensade jag ur mina garderober och OJ vad jag rensade. Allt som ens påminner om babyrosa åker till klädinsamlingen eller får på sin höjd användas inom mina 22 kvm.

Och till alla som vet hur jag konstant biter sönder mina fingrar - NO MORE! Nagelfil, nagelbandslotion och ett franskt manikyrset används nu flitigt. Det är ju höst och med den blåser förändringens vindar.

Tänk vad man kan få ut ur lite hederligt kaos, gnagande huvudbry och mjölbaggar i skafferiet - "typ" en egen blogg

Till saken hör faktiskt att jag alltid har velat ha en alldeles egen blogg; inte för att jag är överdrivet självcentrerad eller uttråkad eller så ... nej då!

Varför har jag inte skaffat mig en blogg tidigare? Tyvärr har skräcken för kluriga html-koder och andra ruggiga internetfenomen blivit en alltför bekväm ursäkt till att inte skapa en. Nu har jag äntligen något att koppla av med när vintern och diverse magisteruppsatser kryper mig inpå skinnet. Känns på sätt och vis som en sån där tamagochi som var och varannan unge stirrade sig blind på för ett antal år sedan *är varelsen hungrig, bajsade den ...?* 

Kika in i Emmas (allt som oftast knasiga) värld vet ja' ...