Pink is the new white

Vad skyller du på när du efter ett antal egna år i tvättstugan (år då mamma inte längre tar hand om din tvätt) färgar ett helt lass med vittvätt ROSA? Skyller du på det splitter nya och aldrig tvättade vit/röda linnet som illmarigt måste ha smugit sig in bland allt det oskuldsfulla vita? Eller skyller du på den mänskliga faktorn?



Själv skyller jag på följande:

1. Klockan var 05.00 *sharp* What can I say - finns ju inga tvättider på normal tid i det här sundsvallskvarteret och vid kl. 05.00 är man ju inte direkt frisk och fräsch som nypressad apelsinjuice.

2. Mitt undermedvetna överygade mig och det "splitter nya och aldrig tvättade vit/röda linnet" att det minsann är på tiden att jag införskaffar lite nya träningskläder (vittvätten bestod till stor del av just träningskläder). 

3. Jag var rädd för tidningsbudet och från det att jag såg hennes parkerade tidningskärra vid hissen kunde jag inte längre tänka klart. Hon är faktiskt läskig och har en förmåga att följa efter en här i krokarna (helt sant).

4. Mardröm precis innan klockan ringde. Släppte lös min handledares marsvin (ja, han har ett sådant) bland diverse andra gnagare för att marsvinet skulle få leka. Min handledare skrek "neeej" men det var för sent - marsvinet rymde! Jag var förtvivlad. Min handledare rev sönder min uppsats. Och marsvinet fortsatte att vara puts väck. Vem kan återhämta sig snabbt efter något sådant traumatiskt?
      
Så där jaa, nu känns det genast mycket bättre! Dessutom, ROSA är ju färgen (om vi nu bortser från min missfärgade tvätt) på bakelser, Rosa bandet, typsnittet på Sex and the City boxen, bubbelgum ... 

Lev gott vänner! 


Why oh Why

Varför väljer man att befinna sig 82 mil från mammas söndagsstek, 80 mil från Annies dubbelsäng (oj, det där lät konstigt), 45 mil från sin personliga ironiklubb (meet the Emma's), 40 mil från tjejen jag allvarligt funderade på att hoppa i ån med ...

Ja, inte är det för att mina halvtorra quornfiléer är godare eller att min säng är större. Inte heller är det för att ironi gror sig bäst i sin ensamhet (bitterhet gör det dock) eller för att det är särskilt kul att vara den enda med vatten i skorna. 

Allvarligt talat, vad är det för vits att hålla sig på avstånd från de människor som tycker om dig just the way you are? Varför befinna sig på avstånd från familj och vänner som gillar dig trots dina pösiga pyamasbyxor, din Dolly Parton frisyr dagen efter nattsudd och din maniska övetygelse i att det är bäst om stekpannan diskas innan man sätter sig till bords? 

Miss u ...    

  


Har en fundering ...

... tuggar man alltid på samma sida av munnen (höger eller vänster tandrad) eller skiftar man sidor under en måltid? Vad är normalt?

Jag tuggar bara på vänstersidan - det måste ju orsaka förslitningsskador på den käken, eller? Inbillar mig att den knakar i fogarna *gulp* och måste därför kolla upp om det är normalt att bara använda sig av ena sidan. 

People, how do u chew?
 
Yes, det var nog allt för nu ...  take care


Gulp!

Efter ett "smärre" hot (se kommentarer under föregående inlägg) försöker jag nu med darrande fingrar på tangentbordet att skriva detta inlägg. Inte visste jag att min vänskapskrets innehöll torpeder (Sara). Vad nu - vi som gick på lekis ihop! Svunna tider ...

Skämt å sido - jag borde verkligen ta mig i kragen på många plan. Magsäcken borde krympas. Alkoholnerven borde torkas ut. Och bloggen borde uppdateras, sanna mina ord. "Shoulda, woulda, coulda"

Nu undrar ni så klart om jag upplevde en snuskigt mätt julafton och ett partypinglande nyår. Svaret är: JA. Traditioner är till för att hållas. Julen avnjöts tillsammans med min älskade La Familia och en hel del fikon och - hör upp nu - rommarinerade torkade ananasskivor :) Förvånade? Juldagen firades på sedvanligt sätt med klackarna i taket i Växjös dimmiga nattliv, denna gång på Oléo!  

Hann även med att både bli mätt och agera pingla på Pers 25-års fest på Evedals Värdshus (i Växjö för er som inte har koll på geografin). Hurra för "the old days" och för att skaka rumpan med vänner och "tidigare potentiella", haha. 



Dagen innan nyårsafton packade sig sedan två smålänningar (Emma och Emma) in i den lite rikare Emmans söta "cittra". Slutdestination: Nyårsfest i Sundsvall tillsammans med 18 medelpadingar, 1 irländare och så vi då, 2 smålänningar. Skrikandes till Bon Jovis sköna dänga; "In these arms" och med some christmas must i strupen gick det finfint.


 

God fortsättning på er allihop!
(Sara, tycker du om mig nu eller behöver jag byta bloggadress?) *fniss*