Känner att jag lever
Status: Har kvarsittning på jobbet
Nyhet: Internet i hemmet som fungerar
Irriterande: Har inte lyckats installera trådlöst. Inte skönt att blogga sittandes på golvet med sovande kroppsdelar
Slutsats: Mitt bloggande kan inte komma igång än
Följande något extraordinära händelser har jag varit med om/råkat ut för den senaste tiden:
1. Idiotförklarad felkörning i centrala Stockholm (med oerhörd betoning på centrala)
Emmas cittra lovade jag ta från lugna Årsta, via Nynäsvägen till lugna Kärrtorp. Jag kör åt motsatt håll. Betalstation i sikte. Rödljus. Insikt: Jag är på väg rakt in i Stockholm, inte gåendes och inte med tunnelbanan. Med FORDON, bland massa andra FORDON.
Gasar runt i cirka 45 minuter, skymtar Gamla stan,kör förbi Stureplan, Odenplan och Sergels Torg. Tar mig till centralstation. Ut ur bilen på darrande ben. Torr i käften, frågar en taxichaufför hur faan man kommer ut ur staden. Väl i södertunneln, skymtar skyltar mot Nynäsvgen. Jag pustar ut. Vansinnigt!
2. Platt fall i medeltida kläder
Medeltidsbröllop i Smålandsskogarna. Jag beger mig i totalt mörker från festplatsen till parkeringen. Onykter på mjöd och döv av Nordmanvisor kan jag för allt i världen inte se en stor stenbumling. Faller pladask över den. Tappar ut väskan och får min kära bror att tro att jag faller i ån. Knät svider. Men jag, den vandrande eldsvådan, fortsätter tappert till nästa fest.
3. Nackspärr
Påföljden av mitt medeltida fall mån tro? Eller ett resultat av lördagens intensiva 90-tals dans på öster? Hur som helst, nackspärr. Vaknade kallsvettig förra måndagsnatten och insåg till min förskräckelse att jag inte kunde ta mig ur sängen. Låg där i två dagar, tyckte synd om mig själv och insåg att jag inte vet något om vare sig vårdcentral eller apotek. All alone dessutom. Akuten borde man kanske kolla upp när man kan stå på benen ...
Idag: Blåmärket på knät är så gott som borta. Nackspärren håller på att ersättas av en förkylning. Bilkörningen i centrala Stockholm är ett mått på att man lever. Och är inte det meningen med livet? Det ska kännas att man lever!
Nyhet: Internet i hemmet som fungerar
Irriterande: Har inte lyckats installera trådlöst. Inte skönt att blogga sittandes på golvet med sovande kroppsdelar
Slutsats: Mitt bloggande kan inte komma igång än
Följande något extraordinära händelser har jag varit med om/råkat ut för den senaste tiden:
1. Idiotförklarad felkörning i centrala Stockholm (med oerhörd betoning på centrala)
Emmas cittra lovade jag ta från lugna Årsta, via Nynäsvägen till lugna Kärrtorp. Jag kör åt motsatt håll. Betalstation i sikte. Rödljus. Insikt: Jag är på väg rakt in i Stockholm, inte gåendes och inte med tunnelbanan. Med FORDON, bland massa andra FORDON.
Gasar runt i cirka 45 minuter, skymtar Gamla stan,kör förbi Stureplan, Odenplan och Sergels Torg. Tar mig till centralstation. Ut ur bilen på darrande ben. Torr i käften, frågar en taxichaufför hur faan man kommer ut ur staden. Väl i södertunneln, skymtar skyltar mot Nynäsvgen. Jag pustar ut. Vansinnigt!
2. Platt fall i medeltida kläder
Medeltidsbröllop i Smålandsskogarna. Jag beger mig i totalt mörker från festplatsen till parkeringen. Onykter på mjöd och döv av Nordmanvisor kan jag för allt i världen inte se en stor stenbumling. Faller pladask över den. Tappar ut väskan och får min kära bror att tro att jag faller i ån. Knät svider. Men jag, den vandrande eldsvådan, fortsätter tappert till nästa fest.
3. Nackspärr
Påföljden av mitt medeltida fall mån tro? Eller ett resultat av lördagens intensiva 90-tals dans på öster? Hur som helst, nackspärr. Vaknade kallsvettig förra måndagsnatten och insåg till min förskräckelse att jag inte kunde ta mig ur sängen. Låg där i två dagar, tyckte synd om mig själv och insåg att jag inte vet något om vare sig vårdcentral eller apotek. All alone dessutom. Akuten borde man kanske kolla upp när man kan stå på benen ...
Idag: Blåmärket på knät är så gott som borta. Nackspärren håller på att ersättas av en förkylning. Bilkörningen i centrala Stockholm är ett mått på att man lever. Och är inte det meningen med livet? Det ska kännas att man lever!