Hemvävt och lingonskogar

... till julafton. Vet inte varför jag räknade efter. Jag får alltid julkänslor så här drygt en månad före jul. Varje år ser jag fram emot julskyltning och änglar i snön. Konstigt att jag aldrig lär mig. Julskyltning numera består inte av glada tomtar med bjällror och glöggdofter i frisk vinterluft. Nej, den består snarare av irriterade småbarnsföräldrar med kissnödiga barn och billiga glöggmuggar i papp som man bränner sig på i sunkigt blaskväder.

Och änglar i snön, den tanken borde nog ha försvunnit långt före den fejkade jultomten avslöjades. Blasket är ofta ett faktum och dessutom - vem vill riskera att lägga sig i hundbajs! Finns ju lite här och var nu för tiden. 

             

Nu låter jag otroligt bitter, det är jag medveten om, men om man bortser från allt det där traditionellt "juliga" som oftast inte ger den där "Barnen-i-Bullerbyn-känslan" (ni vet; myyyys) så värdesätter jag att få komma hem till nära och kära. Det slår diverse sövande Kalle Anke-stunder och illamående knäckätning med hästlängder :) Eller vad säger du lillebror? - som jag by the way alltid får agera lekledare åt under julafton - allt för att han inte ska tappa humöret ( "ta en godis till").

Vill också passa på att tacka min lilla familj för det fina Luciatåget (som mamma säger ska symbolisera vår familj) som jag fick på posten igår. Jag blev sååå glad!