Så mycket mer än bara en kanelbulle
Kärlek är när du kan ge bort "innandömet" i en kanelbulle till någon.
... det är den bästa och mest talande definitionen någonsin ... och som jag har letat (eller inte)
Kom osökt att tänka på Johannas och min vistelse som inneboende hos en kufisk dam i Solna. Jag hade köpt en påse med mitt absoluta favoritsmågodis och satt i vårt "fyra-nyanser-av-brunt-rum" och väntade på Johanna som inom kort skulle komma hem med sitt favvogodis.
Den kufiska damen kom hem före och jag fick naturligtvis för mig att jag skulle bjuda henne på en godisbit. Det är sedan länge dokumenterat att ingen har samma godissmak som jag. Det kunde ju inte vara någon fara, eller? Sagt och gjort, jag räckte fram påsen. Tror ni inte hon lyckades pricka in de tre godisbitarna som jag älskar mer än livet själv och alltid bara köper en av (för de är så stora!). Och hon lägger dem, en efter en, sådär väl synligt i sin handflata .... och jag känner hur min lycka fullkomligt försvinner ut genom tårna.
Det var inte kärlek kan jag lova ... Skulle aldrig i hela mitt liv kunna bjuda bort mina cocosstänger, romrussinpraliner och mormors havrebollar! Bjud aldrig en tant på tantgodis!
hahaha, klockrent att hon skulle ta just dom.. Måste kommit lite som en chock. Och du kunde ju inte just gärna säga "Öhm, dom där får du inte ta".
Hmm, det var verkligen högst osannolikt. Du hade ju oddsen på din sida. Först köper du på äkta Smålänningsvis bara en av varje godis, och sedan är det av sorter som alltid brukar ligga ensamma kvar på botten av påsen när allt annat är uppätet. Vem köper egentligen romrussinpraliner? Visst kan dom vara ganska goda i en Alladinask, men fler än så behövs ju inte...Ja, det är helt sjukt egentligen...
Det är väl härligt att ha utvecklat en alldeles egen godissmak. På så sätt behöver jag aldrig tampas med diverse familjemedlemmar och släkt om godbitarna i alladinasken. Lugnt lutat jag mig tillbaka och väntar moget på min tur :)
Orka vara mogen...Man vill ju kasta sig över den franska nougaten direkt!