Long time ...
Smålandsvistelsen innehöll allt från intag av semla och vaniljhjärta till mycket jobb och jobb. Och äntligen fick jag uppleva en födelsedagsfest på hemmaplan - tack Madde! Det har varit ett väldigt sällsynt inslag under mina 3,5 år här i Medelpad. De många och långa 80 milen hem gör att jag får nöja mig med att sitta med spirituellt (tror jag hör Ewa gasta någonstans från Oléos dunkla vrår) eller virtuellt (i förfest- och efterfesttelefonen)
Tillbaka i vinterlandet Sundsvall. Höll min första föreläsning i onsdags i ämnet organisationsteori *gulp*. Höll låda i 3 timmar och förutom att jag blev otroligt trött på min egen röst gick det ganska bra. Ämnet kunde dock ha varit roligare. Min andra föreläsning håller jag i morgon och det om organisationsformer *gulp igen*.
Inget tjusigt och underfundigt inlägg direkt men i alla fall ett bevis på att jag lever. Nu ska jag fortsätta jobba med föreläsningen. Jäkla vad mycket tid sådana förberedelser tar!
Trevlig söndag!
Emma, vad skönt och se ett levnadstecken från dig, började blir lite orolig! Föreläsningarna låter tufft, men det fiffar du hur lätt somhelst!
Kramar Sara
Jaså,
du har varit hemma i ROTTNE. Upplyftande va?
Du får hoppas på att vi kommer i gång i USA så kanske vi kan åka dit i sommar. Så du får arbeta med lite PR.
Kram
MN
Haha, alla mina favorikusiner (syskonen Nilsson) dyker upp! Vore så skoj o få kolla in lite pr-arbete på andra sidan atlanten :) Kram på dig
OJ! Har du bott uppe i Sundsvall i 3,5 år.. det var ju ganska länge det :) Hur kom det sig att det blev Sundsvall av alla ställen? Utbildningen kanske? eller var det kanske pga kärleken? Vad vet jag :) Kul att du skriver igen iallafall.. trodde nästan du lagt ner. Kramis Jennie
Utbildningen var det som fick mig att ta mitt pick och pack o dra norröver. Har haft the time of my life här men känner så smått att det är dags o dra vidare.
Nej då, inte har jag lagt ner bloggandet - jag är bara inte lika flitig på att uppdatera som vissa andra :) Kram kram